Radagast

I start with a summary in English. I made a little Radagast and presented it to Sylvester McCoy at the SciFi convention in Malmö this weekend. He seemed genuinely happy for his gift, and had a lot of patience with a nervous fangirl who temporarily forgot how to speak English. 🙂

Så, jag kom på att jag inte skrivit här på nästan ett år, och på så lång tid har det hänt mindre än man skulle kunna tro. 😛 Men jag tänker inte öda tid på att posta bilder på allt jag stickat, det kanske kommer upp efter ett tag.

Anyhow, jag har tillverkat mitt livs första amigurumi! Säg hej till Radagast den brune!

Image

Jag är riktigt stolt över honom. Han har en liten påse med ris i sig så att han kan stå upp. Kläderna är i lite hobbyfilt, påbättrad med lite ull med hjälp av en filtnål. Skulptering är kanske inte min bästa skill, men han var ju tvungen att ha en trollstav. Och lyfter man på hatten…

Image

Titta en fågel!

Sen råkade det vara så att Sylvester McCoy kom till Malmö på SciFi-mässan, så jag var ju tvungen att ge min lilla Radagast till honom. Sylvester var både trevlig och tålmodig med en nervös fangirl som temporärt glömde bort hur man pratade engelska. 😛 Och han verkade bli genuint glad över sin present, så jag är nöjd! Fick ta ett kort som minne, men det behåller jag för mig själv!

Annonser

A sad old dress…

So, I’ll write the following posts in English, for my dear Ravelry-friends.

My time at Konservatorskolen is coming to an end. *ominous drums* The only thing left is the bachelorsproject, deadline May 8. I chose between two projects; the first one was a very special crucifix, sculptured with metal threads, and the second was an old dress in brocaded silk that was found in the school’s attic.

The crucifix sure seemed interesting, but I have a very soft spot for old clothes, especially dresses. It wasn’t really much of a choice after all…

Poor thing, what has been done to you?!

Poor thing, what has been done to you?!

On to the dress:

The fabric is maybe from the 18th century, more careful dating is yet to be done, yet the shape of the dress is more of a regency type, probably re-sewn somwhere between 1795-1810. It has half-long sleeves, diamond shaped back, a round, rather deep neckline and is laced in the front. The skirt is round and pleated to a waistband.

The bodice, separated from the skirt.

The bodice, separated from the skirt.

My assignment is twofold: I will thorougly document the dress plus write a conservation proposal. Sounds simple, does it? The big problem is what will be the skirt, which looks more like a swiss cheese than anything else. This kind of deterioration is usually blamed on that the silk is weighted with metal salts. However, that practice wasn’t common until later part of the 19th century, so what then has happened? I hope I can come with an answer in time. I’ve tested the fabric for several metals and also for sulfides (might have been used for bleaching). The search continues…

Close up of the skirt.

Close up of the skirt.

I’ve only come as far as drawing most of the pattern pieces and made some analyses. It goes so slowly! I don’t mind the practical work, not at all, it’s very satisfying. However, the writing… Guh… All theory and chemistry and what not…

Although, I feel very priviliged working with a real dress from over 200 years ago! And I’m kind of in love with it. It’s sad we know nothing about it; it’s possible it was donated to the school for use in lecturing, who knows. It’s very carefully sewn and the fabric is absolutely stunning, but it seems hardly used. Maybe it was a wedding dress?

I think I will describe the process as I go along, and describe the dress in detail in different posts. And when I’m done drawing the pattern I will post it as well. And please comment if you have any ideas or questions!

Today I started measuring the lining, which is a pain in the ass if there ever was one. I marked one thread with a line of needles, and another perpendicular to it, so I hade two grain lines to measure from. The big problem is that the fabric is distorted from use and the grain twists here and there. Hence the measurements are not as accurate as I would like.


Nördiga prylar!

Det är så kul när man kan kombinera flera olika nördiga områden. Så när jag hittade de här på http://www.tangerine-designs.com så kunde jag bara inte låta bli att köpa dem:

Nördpryttlar!

Nördpryttlar!

För den oinsatte så är det en stickmätare, samt en WPI (wraps per inch)-mätare (för spinning och sånt). Och den lilla knappen fick följa med också, för vem skulle inte vilja ha en låda som är större på insidan för allt sitt garn?


Fula fisken!

http://instagr.am/p/UL25PToIX5/ Jag har producerat! Det är alltså en stickad och tovad fisk med en påse vin i. Mönstret är från en av Sandnes temakataloger om tovning; numret minns jag inte just nu. Den ser creepy ut som bara den, men jag gillar den!


Nytt fluff

Fick lite fluff som Peppes mor hade plockat på sig hemma hos sina föräldrar. Det vita var någon form av norskt får, lammull, tvättad och jättemysigt. Sen är det förgarn, som är riktigt fett och som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Har blivit lite bortskämd med att bara spinna tvättad ull. Får se om det går att göra nåt åt det utan att det bara tovar ihop sig…


Örhängeshållare

image

Insåg att jag hade total oreda bland mina örhängen, så jag slarvade snabbt ihop något åt dem med lite kartong, tyg, lim och en häftapparat. 😛


Små hundar lämnar stora hål

Det var väldigt längesedan jag skrev något alls här. Men nu kände jag att jag behövde häva ur mig lite sorg över att världens största lilla hund gått ut tiden. Min älskade Molli, som kom till oss när jag var tio år, finns inte mer. Hon fick springa vidare för lite drygt en vecka sedan efter att ha varit dålig en liten tid. Femton glada år fick hon, och jag saknar henne så oerhört mycket. Saknar hennes sätt att komma tassande och klämma sig mellan mina ben och sätta sig på mina fötter. Hennes löjliga underbett och kaxiga sätt. Hon var en väldigt stor liten hund.

Molli: 17 maj 1997 – 9 juli 2012 Foto: Ylva

Håller på att sticka en jacka. Det får bli en Molli-jacka, för jag har fullständigt gråtit ner mönstret.